Lilla Lisa i stora Umeå

Lördagkväll.
Blev nyss färdig med de där jäkla räkneuppgifterna. Skönt. Det blev lite drygt på slutet när miniräknaren dog. Fick lov att andvända kalkylatorn på datorn istället. Omständigt. Men men, nu är jag färdig och imorgon väntar en hel del läsning. Ska sitta nere i tvättrummet och läsa mellan tvättarna. Lika bra att inte sitta på rummet, man bli så lätt störd av allt annat man kan göra istället.

Fan, det är inget bra på tv nu. Bara tråk. Kom på en mysig sak med vintern. Det är när man på lördag och speciellt söndagmornar kommer ner till vardagsrummet. Frukosten är dukad på finbordet och på tv:n visas längdskidåkning. Det är vinter det. Jag tror att det är de mysiga helgmornarna jag saknar mest nu när jag bor själv. Tänkte på en sak igår när jag åkte buss in till stan. -Shit, jag bor ju här nu! Lilla Lisa bor alldeles själv i stora Umeå. Jag har väldigt svårt att fatta det faktiskt. Jag är ju fortfarande barn ju. Eller? Jo, det är jag. Men av någon konstig anledning klarar jag mig väldigt bra här. Har inte alls så mycket hemlängtan som jag trodde och alla sysslor man nu själv måste ansvara för är inte alls så jobbiga som jag föreställt mig att de skulle vara. Jag tycker till och med att det är roligt att tvätta kläder. Jag som knappt hade tittat åt en tvättmaskin innan jag flyttade hit. Sen är det ju självklart underbart att bo så nära Iksu. Så otroligt skönt att vara där. Jag känner ett stort lugn när jag kliver in genom entrén. Lördag förmiddagar är speciellt härliga. Då är det så där lagomt mycke folk. Stämningen är så skön och avslappnad. Till skillnad från måndagkvällar. Herregud vilket folk det är då. Alla tränar bort helgens synder. Försöker undvika att befinna mig där vid den tiden. Satsar på förmiddagar så gått det går.
Träningen idag gick för övrigt bra. The power i baksida lår var tillbaka och bencurlen gick bara fint. Nu väntar två veckor med lite mindre belastning än vanligt. Förberedelse inför maxtest i Sthlm den 25:e. Ska bli intressant att se om man blivit nå starkare. Det måste jag ju ha blivit. Galet vore ju annars.

Nä, nu ska jag ta och zappa vidare på tv:n och vänta på ett efterlängtat telefonsamtal.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0