Lisa

Skön träning idag. Detta pass är lugnt roligast! (Armhävningar - Utfall bakåt - Step ups - Enbensböj - Utfallsgång - Bålpress - Hunden) Jobbigare idag än annars, men det berodde nog bara på värmen. Klockan är 20.50 och det är fortfarande dövarmt ute. Sommar sommar! Ont i knät gör det idag också. Trist, men det ordnar sig nog som man brukar säga.

Var ju på stan idag. Köpte ett linne, ett par "träningsbyxor", en sjal av nått slag och en vit stickad tröja. Lite basgrejer bara.
Fick nog några att skratta idag i alla fall. Tog på mig mitt nya linne när jag skulle på lillsyrrans fotbollsmatch. Självklart glömde jag ta bort prislappen, så det såg nog ganska kul ut. Pappa sa åt mig att den va kvar när vi var och handlade efter matchen. "Den har nog suttit där hela tiden," säger han och skrattar. Min familj har en förmåga att låta bli att säga till när man har typ nått mellan tänderna, eller annat som inte ska vara där det är, bara för att jävlas. Ska nog börja göra så jag med, inte säga till alltså. Det är ganska kul.

Nu väntar jag bara på att jag ska orka gå ner och tona håret (nej, jag färgar inte mitt hår igen, det tål typ inte det). Det blir lite mörkare än vanligt, hoppas jag. Kanske har köpt för ljus färg, men jag vill ju inte ha svart.

Vi fick biljetterna till Alanya idag =D "Bara" 48 dagar kvar nu!

Livet kan vara bra konstigt ibland.
Här har man gått och försökt börja träna år efter år, men aldrig riktigt hittat motivationen att fortsätta.
Nu har jag tränat över en månad utan avbrott, förutom de där tre dagarna jag fick order om att vila pga. en förkylning som inte ville ge med sig.

Jag funderar ofta på hur det kommer sig att jag tagit mig i kragen just nu, och kommit på en del tänkbara förklaringar:

- Jag har inget sommarjobb, vilket gör att mina dagar inte är allt för fullspäckade precis. Mycket tid över till annat alltså, tex träning.
- Ska till Turkiet i slutet av sommaren och det kanske är en bakomliggande orsak till att jag fortsätter att träna. Man vill ju vara fit på playan i Alanya liksom.
- Den största och viktigaste anledningen till att jag inte gett upp mitt träningsschema är nog att jag har hjälp av en superduktig dude med namn Johannes (naprapatstuderande kompis till min kille Erik). Det är skönt att ha nån att bolla alla mina funderingar med, vilket blir rätt så många. (Det brukar bli så när jag börjar med nått nytt. Jag tycker synd om min körkortslärare!) Dessutom är det ju han som gör mina pass. Utfall, knäböj, bålhåll, MAQ-övningar och massa annat kul.
- Just det, jag har kommit på en grej till. Det är fan i mig kul att träna! Jag känner mig allmänt dum som inte börjat tidigare. Det är så kul att gå igenom alla de olika passen och sedan dagen efter kvida av träningsvärken. Det finns inget bättre än träningsvärk. Sedan är det ju också kul att märka att kroppen faktiskt blir starkare och snyggare såklart.


Trots att det nu finns en hel del logiska förklaringar till att jag faktiskt fortsätter att träna, så kan jag inte riktigt fatta det ändå. Till och med pappa har sagt att han är imponerad. Han, liksom jag, tycker att det är riktigt bra att jag gått från att inte tränat något alls till att träna i princip varje dag (alla i veckan utom en).

Mitt liv ser idag ungefär ut såhär (kortfattat):
sover - äter - tränar - äter - åker ner till Erik i Sundsvall - tränar - äter - åker hem till Övik igen - tränar - äter - sover